Vad skulle du sakna om din relation tog slut?

Ja, det är en fråga som jag ibland ställer - både i enskilda samtal och i par-samtal.

Svaren kan variera och det ganska mycket faktiskt.

Att sakna kan väcka både en sorg men också en lättnad - något är över, något man upplever att man förlorat eller ibland sluppit eller kunnat ta steget att lämna.

För den som funderat på att göra slut så kan svaren bli:

- jag skulle sakna att ha någon att komma hem till.

Men sedan kan det ganska snabbt sägas att man ju idag inte trivs i relationen och ofta känner sig spänd när man öppnar hemmets dörr. Hur kommer stämningen vara, vad kommer man att möta?

Men trots att man vet att det inte är en harmonisk relation och man funderar på att göra slut så är det ofta jag får höra att saknaden handlar om det där lilla livet, som jag just skrev att ha någon att komma hem till, att laga mat ihop, sitta i soffan och kolla på en serie tillsammans, att få sova tillsammans.

Längtan finns där, men det är inte alltid den handlar om den man lever ihop med - men man längtar efter närhet och vardag med någon.

När någon inte säger partnerns namn utan säger just “någon” så kan det ibland innebära att man kommit en bit i processen till att avsluta relationen.

Man kan skilja på sin längtan och vad saknaden skulle vara och man kopplar inte längre ihop den med ett fortsatt liv med partnern.

Sedan finns det andra samtal till exempel med par.

Det kan vara mycket bråk och gnissel och rätt- och fel-diskussioner och när jag då ställer frågan:

- vad skulle var och en sakna om relationen tog slut?

Här kan det bli både tårar och bedyrande i form av att man lovar att ändra sig - frågan triggar igång mycket.

Men, det kan också komma ord som att man kommit så långt i processen att man inte längre tror att man skulle sakna så mycket.

Smärtsamt för partnern som kanske just sagt förlåt och visat att den verkligen vill satsa - visat sårbarhet.

Ibland kan det vara precis det som behövs sägas - för att båda ska förstå allvaret man är i och att varje söndrande bråk tar en längre och längre ifrån varandra och närmare och närmare ett avslut - med saknad och sorg som konsekvens.

I allt det här så finns det även klienter som längtat många år efter att få bli fria där saknaden snarare handlar om vad man missat under åren man befunnit sig i relationen.

Här kan meningarna istället vara:

- som jag längtar att få krypa in i mitt eget, att få gå upp på morgonen och sätta på mitt kaffe och sätta mig och bara ta in morgonen.

Det är möjligt att det går att vända den meningen till att vilja vara kvar i relationen (med att båda vill och det jobb det innebär) men ofta skulle jag säga att man redan omsatt drömmarna, tankarna och känslorna till sitt eget - man vill inte längre dela livet med partnern.

Man har försökt och försökt men det har inte gett så mycket som man behövt för att vilja och orka vara kvar - tanken har etablerat sig och det är svårt att ändra även om man kanske innerst inne skulle vilja ge det ett försök till.

Sorgen och saknaden kan också handla om att man upplever att man förlorat sig själv för att man varit kvar så länge, man saknar sig själv helt enkelt.

Sorgen kan också vara blandad med en känsla av misslyckande och därmed så kommer också skulden.

I en del av processen så blir just att processa dessa känslor, till att man så småningom kan få byta skulden till att se vad ens ansvar både var och är.

Kan man vara den som bär hela relationen? Nej, så klart inte.

Kan och ska man vara den som försöker nå fram och mötas känslomässigt? Nej, så klart inte.

Är det rätt att det är bara en som ska föreslå att ta hjälp där den andra kanske suckar och motvilligt går med på det eller faktiskt säger nej? Så klart inte.

Det är helt klart så att frågan vad man skulle sakna om relationen tar slut väcker många tankar och känslor.

Vad väcker det för tankar och känslor i dig?

Kram från mig <3

Charlotte