Hårt skal - Mjukt inre vs. Mjukt skal - Hårt inre.

I mitt arbete så möter jag ibland människor som initialt kan visa en sida - här har åren lärt mig att det snabbt kan förändras när samtalen får pågå längre.

Jag kan möta den tuffaste personen som inte vill prata känslor - ja, rentav tycker att känslor är nonsens och dom ska man absolut inte lyssna på - om man nu skulle ha några vill säga :).

Jag kan möta den mjukaste människan som har massor med känslor, lätt för att dela tårar och stark smärta.

Men, och det är här det börjar bli intressant:

Den tuffa klienten behöver mycket trygghet och känna sig sedd och hörd för att våga öppna upp lite, lite.

Ju mer vi samtalar ju mer kommer känslorna och ju mer får jag se det mjuka inre.

Det hårda skalet var inte så svårt att bryta loss och att få se det mjuka och lite sköra inre hos någon som visat ganska hård fasad är alltid lika vackert.

Hos den med mjukt skal kan det ibland ju längre in vi kommer i samtalen både komma fram icke-acceptans och oförlåtelse.

Ilskan kan vara stark och den hårda kärnan som finns under det mjuka skalet kan tillfälligt bli ett hinder i processen.

Här blir det en tydlig krock i par-samtalen om man har en av varje.

Den som varit hård blir både skör och mjuk - och sårbarheten får vara med - modet att kliva fram är stort!

Hos den med mjukt skal kan förändringen bli rädsla - för plötsligt så förändrade sig partnern med hårt skal och hur ska man då förhålla sig?

Rädslan och kanske att inte längre ha kontroll gör att den hårda kärnan blir ännu hårdare.

Här kan det ibland bli svårt att mötas och processen kan behöva ha sin gång.

Jag tror att tiden blir viktig här - att tiden får göra så att både det mjuka och hårda möts - i en varm och behaglig tillit och trygghet.

Att man får se varandra på ett nytt sätt - inte med rädsla eller distansering - utan så småningom med nyfikenhet och varsamhet.

Partnern man lever med kanske inte var så tuff ändå, hens känslor visar sig vara väldigt många och väldigt lika ens egen!

Eller partnern man trott var så mjuk och lite skör visar sig vara en riktig tuffing - kärnan man nu får möta visar på hård gränssättning och ganska starkt kontroll-behov - sån som man själv varit tidigare.

Ja, så kan det se ut.

Finns det något hopp, går det att så att säga mötas kärna till kärna?

Det är klart att det går!

Som sagt, tiden är viktig och viljan - att båda vill förändras, att man vågar tillåta att kärnorna i dess nya form och textur får mötas -

få känna in varandra, lära känna varandra på nytt.

Kärleken blir ju det som kan smälta ner det hårdaste hårda - till att bli det mjukaste mjuka!

Kram från mig,

Charlotte