Låt oss tala om sex.

I mina samtal med människor och par som kommer till mig så brister det ofta i kommunikationen.

Det här är ju inget nytt utan skrivs om en hel del i media.

Det som också skrivs mycket om är hur man ska ha sex, vilka ställningar som är skönast, vilka hjälpmedel man kan ha för att krydda extra och så vidare.

Skulle jag börja säga till par att gör den här och den här ställningen eller köp den här grejen så löser sig det mesta så skulle jag nog inte ha en enda klient kvar.

Var är det det brister och varför tänker en del att bara sexet funkar och kommer igång så löser sig det - det mesta i alla fall.

Jag har många klienter som initialt säger och verkar tänka så och jag förstår det - i och med den matning vi får i media kring lösningar på relations-problem.

Nu kommer jag att verka lite gammalmodig, men/och detta är min erfarenhet:

• när kvinnor inte upplever att dom blir mötta och bemötta känslomässigt så stänger dom av det fysiska - sin kropp.

  Det låser sig och man kan inte öppna upp hur mycket man än försöker och ibland tvingar sig till eller i sämsta fall blir tvingade till.

• Mäns sätt att försöka bemöta och nå fram till att försöka förstå det känslomässiga behovet som kvinnan uttryckt är att försöka fokusera på det praktiska och man tänker och tänker - vad kan hon behöva för att bli nöjd, för att vilja ha sex med mig?

  Man börjar kanske ställa upp mer kring barnen, man städar mer hemma, man börjar laga mat mer - men inget gör att kvinnan får mer sexuell lust.

  Så vad handlar det om?

  Ja, ibland och ganska ofta skulle jag säga så handlar det om att man känner sig sviken och kanske ensam och det här är fler kvinnor än män som verkar tycka.

  Kanske det har att göra med att den större arbetsbördan fortfarande idag ligger på kvinnan - och här blir hon projektledaren.

  Sveken kan vara av annan art också - kanske man känner sig lämnad och avvisad av släkt - oftast då släkt på partnerns sida där man inte känt att man fått stödet och därmed så tappar man tryggheten och tilliten till partnern - upplevelsen är att det inte längre finns något “vi” - team-känslan som man kanske haft tidigare är borta.

  Jag vill inte på något sätt förringa eller förminska att sättet att närma sig mäns känslor kan börja med att ha sex - det kan jag ganska ofta få höra - efter sexet så gick det att nå fram lättare och det gick att prata mer öppet kring känslor och behov.

  Så hur gör man då?

  Ja, det går inte att komma ifrån att känslorna behöver få prio om det är så att kroppen stängt sig för kvinnan - man behöver närma sig och bara vara när hon vill prata känslor och kanske älta lite.

  Man behöver lägga ifrån sig allt som stör, telefoner, datorer eller annat som kan göra att kvinnan tystnar om hon inte får känna att hon är prioriterad och i fokus.

  Det är lyssnandet som behövs.

  Det är empatin som behövs - med andra ord att kunna känna med kvinnan men också kunna känna hennes känslor.

  Det brukar inte vara några ovanliga känslor, det kan vara ensamhet, känt sig avvisad eller ned-prioriterad.

  Sånt som jag tror att vi alla någon gång känt, eller hur?

  Jag tror att det allra sämsta man kan göra och som jag har mött ibland är att tvinga sig själv till sex eller att bli tvingad!

  Tyvärr så möter jag på det ibland och då brukar jag säga till kvinnorna precis det som mina fyra barn-barn (flickor) lärt mig:

  - Stopp, min kropp!

  Du ska inte ställa upp på att ha sex men däremot så har du ett ansvar att med all tydlighet dela med dig av dina känslor och sedan efter det koppla dina behov till dina känslor.

  Du behöver också ha tålamod om din partner börjar fixa och dona istället för att bara vara med dig, det kan komma en osäkerhet som kan ta lite tid att komma över - samt att ge din partner tid att få inse att han inte behöver göra något utan det du längtar efter och mest av allt behöver är att han bara är med dig känslomässigt, inte försöker lösa något praktiskt där och då.

  När jag pluggade psykologi så läste jag att den allra djupaste frågan vi har till varandra i relationer är:

  -finns du där för mig känslomässigt?

  Jag tror att det ligger mycket i det, vi längtar så mycket efter att få mötas känslomässigt idag, det är där som kommunikationen brister enligt mig.

  Kram från mig,

  Charlotte