Rädd för att bli sviken, igen?

Det finns ju och kommer alltid finnas någon eller en situation där man tycker att man blivit orättvist behandlad.

Jag möter ofta människor som kan berätta att dom både blivit svikna och ibland lurade.

Här pratar jag inte bara om otrohet utan kanske blivit lurade i affärer - man kanske har köpt eller tagit över ett företag som visade sig vara tomt och konkurs-mässigt - lurad är man.

Man kanske har köpt ett boende som man sedan blir snuvad på.

Det kan vara att man ska sälja sin bil och helt plötsligt så finns den inte och man har inga pengar att hämta.

Ja, listan kan göras lång där man kan känna och där man faktiskt har blivit lurad och sviken.

Ondast gör det väl ändå när någon man tycker mycket om sviker en - där man visat sårbarhet och släppt in och själv blivit insläppt, och man inser att allt inte är okej.

Det gör ont, för man vet ju att man själv gick in med syfte att vara ärlig, ge allt man har, stötta och lyfta, ja finnas där i vått och torrt.

Här hos mig blir ofta processen att gå in i den smärtan och få känna allt som gjorde så, så ont - att få göra den där memory-lane-resan, ibland igen och igen.

Det är här en del tycker att ältandet inte ger något.

Det gör det - med en hand att hålla i där förtroendet och tilliten finns så går processen framåt, man tar små steg - ibland två steg framåt och ett bakåt - men framåt kommer vi.

Att inte få älta kan göra att man bunkrar och håller allt inom sig och det där onda ligger där inom en och bara växer och sväller, till en till slut ohanterlig klump som antingen imploderar eller exploderar.

Konsekvensen som kan bli om man inte får gå igenom processen och komma ut på andra sidan där nytt hopp fått hittats och man börjar våga ta nya steg i både tillit och trygghet är att man kanske inte törs göra något alls!

Man hamnar i någon slags limbo där ena benet står kvar i det tråkiga som hänt, det andra benet står lite, lite grand i det nya man vill ta ett steg fullt ut i men inte vågar.

Med ena benet åt ena hållet och andra åt andra hållet så blir det svårt att stå rak och att känna sig trygg och det är här som ångesten ofta kommer för man har ju inte gjort klart och man har inte valt.

Det är också här som självkritiska tankar kan komma som typ:

• vad gjorde jag för fel?

• varför dög inte jag?

• varför blev just jag sviken eller lurad eller bortvald/exkluderad?

Man kan lätt bli både offer och martyr och självömkan kan börja ta över mer och mer.

Det här gör det ju inte lättare att knyta nya kontakter, hitta ny kärlek eller att få nya vänner.

Så, om du känner igen dig i det här - tänk först och främst så här:

• om det inte blivit någon försoning eller förlåtelse har fått komma in så är det inte bara du som går omkring och tänker på det som hänt, dom eller den som skadat och sårat dig har sitt skav - djupt där inne så vet dom att gör man illa någon så far man mycket illa själv - i långa loppet.

• att du inte behöver eller ska skämmas över att du inte riktigt kommit över sveket - du har ju inte fått gå igenom det ordentligt, ingen har orkat lyssna riktigt eller du har inte heller öppnat upp för någon ( med erfarenheten av svek inte så konstigt).

• Se det som en långsiktig investering att inte hoppa över dig själv genom att sopa under mattan - prioritera dig själv och tänk att du ska gå in i processen för att du vill framåt. Du vill kunna pröva nya kontakter, nya vänskaper och du vill träffa kärleken igen.

• Så mycket vet jag genom alla samtal under åren här hos mig: Vi vill ha kärlek i vårt liv, vi vill ge och få ta emot kärlek!

  Var rädd om lilla hjärtat,

  kram från mig,

  Charlotte