Vet ni inte hur ni ska kommunicera med varandra?

Många som söker mig gör det av anledningen att dom inte vet hur man ska kommunicera med varandra.

Man ser kanske att man fastnar men känner sig oförmögen till att ändra på mönstret man fastnat i.

Spiralen fortsätter neråt, bråken kommer tätare eller tystnaden sprider sig som en dimma och man hittar inte varandra över huvud taget.

I det här så kan uppgivenheten, ilskan och distanseringen bara växa mer och mer.

Här kommer några orsaker till att man hamnar snett och några förslag till att förändra mönstret:

1) Många eller dom flesta kanske jag skulle säga, fastnar i sakfrågorna, man har helt olika uppfattningar/upplevelser av händelsen eller situationen och det här gör att man hamnar i rätt-fel-diskussion.

Den ena parten kan vara mer drivande och ska ha och få rätt och på det viset tro sig ha kontroll medan den andre är mer undvikande och konflikträdd.

Här blir första stegen att ta att nå acceptans, att det faktiskt är ganska ointressant med rätt-fel.

Den som är mer drivande behöver backa och invänta medan den som är mer undvikande behöver stå kvar och kliva fram mer.

2) Man möts inte känslomässigt jämlikt. För det krävs en viss känslomässig mognad och tålamod.

Man pratar förbi varandra och tonläget kan bli högt för känslorna är ju så många men uttrycks så helt olika.

Rädslan att inte bli hörd eller förstådd får den ena att helt gå ner i känslorna och uttrycka dessa starkare och mer intensivt medan den andre håller tillbaka känslorna och kanske inte ens hinner känna in och därmed än mindre dela.

Här blir nästa steg att återigen för den som är mer drivande att träna på att invänta och lägga sina egna känslor åt sidan en stund och för den andre att stå kvar och våga kliva fram och få säga sina känslo-ord, på sitt sätt utan att bli dömd eller tillrättavisad.

3) Eftersom man inte hittar varandra känslomässigt eller möts i det så kan man inte heller träffa rätt i att dels uttrycka sina behov själv eller veta vad partnern behöver.

Även här kan den ena vara mer pådrivande och stressa fram och bli mycket tydlig i sina behov, medan den andre som inte ens hunnit hitta och känna in känslan än mindre kan få fram sina behov.

Här blir nästa steg att dels återigen stanna upp för den som är drivande, träna på att backa men också träna på att bygga trygghet i att man kommer att få plats och tid att dela känslor och behov.

Rädslan i både “pursue” - den mer drivande och “withdraw” - den mer undvikande är ofta stor.

Rädslan som för “pursue” bland annat handlar om att inte få bli hörd, respekterad eller inkluderad.

För “withdraw” är rädslan för att bli avvisad stark och att bli dömd eller värderad.

I båda fallen så kan självkänslan vara ganska låg.

Det tar tid att förändra när man fastnat i mönster men jag upplever att hos en del så finns längtan så stark till förändring och mognaden och då går förändringen lättare, man inser att man hellre vill vara i relationen än att ha rätt som exempel.

Man inser att man kommer få sin tid, man kan stanna upp och lägga sina egna känslor åt sidan och man kan och vill träna på att dels hitta sina egna behov och vill också höra och försöka möta partnerns behov.

Med insikten även där att man inte kan ta hand om partnerns alla behov och att det är okej.

Fördelen med att söka professionell hjälp som par är att det sitter med en neutral person och som gör att det blir mer strukturerat och man får hjälp med att dels se mönstret tydligare och verktygen till att bryta och förändra det.

Kan man göra det och nå förändring så har man stora möjligheter att fördjupa relationen och med det lära känna varandra på ett nytt och spännande sätt.

Kram från mig<3

Charlotte